Biografi

Allt eftersom jag får tid kommer jag sammanfatta valda delar
av vad jag varit med om under mitt liv.
Årtalen kanske inte alltid stämmer men det kan jag justera allteftersom. 

1066 Familjens engelska ursprung

På vår vapensköld ser man tre järneksblad.
Järnek på engelska heter ”holly”.
Texten på latin är Disce ferenda pati som lär betyda ”Lär att bära vad som måste tålas”.
Här är det ingen idé att klaga.

I England finns ett litet samhälle som heter Hollingworth. Det är därifrån vi kommer. Får berätta mer längre fram.

Det blev inte så mycket Vetlanda för mig. Mamma Margit och pappa Wilmer skilde sig när jag var 4 år. Vi har flyttat en hel del men mest har jag bott runt Stockholm i min barndom.

Jag började med att sjunga visor och efter att jag jobbade hos Gottfrid Johanson musik blev det folkmusik. Efter att jag vunnit en talangtävling fick jag göra min första skivinspelning på ScanDisc. Efter det följde ett antal inspelningar för Philips och CBS. På den tiden ringde de från skivbolaget och berättade att man hittat en låt som de tyckte att jag skulle sjunga in. Det var bara att berätta tonart och komma till studion. 

Under en filminspelning där jag var ljudtekniker satt jag i en paus och spelade gitarr och sjöng under ett träd. Jag märkte att någon stod och lyssnade. Efter ett tag kommer en kvinna fram och undrar om jag också skriver musik. Javisst, svarade jag (en sanning med stora modifikationer). Bra, svarade hon och frågade om jag var intresserad av att blir programledare för ett antal barnprogram. Snacka om att glida in på ett bananskal. Till varje program skulle jag skriva en sång. Ett program kanske handlade om tandborstar ett annat om brev. Det var då Tandborstvisan och Jag är ett litet brev kom till. Sammanlagt var det 18 program ovh följaktligen lika många sånger. I varje progam var det dessutom en gästartist. Medverkade gjorde eliten av populära artister såsom Lill Lindfors, Lasse Berghagen.

Karin hade just flyttat upp till Stockholm och bodde en tid hos Uffe Neidemar. Det var där vi träffades och det var där Karin skrev Morgon På Kungsholmen. Vi började spela ihop och snart skrev vi några sånger tillsammans.  

Loggins / Messina hade skrivit en sång som hette House at Pooh Corner. Den skrev Karin en svensk text till och då fick den heta Puh’s Hus.  Illustrationer av Calle von Gegerfelt

På B-sidan hamnade Hallå Du Gamle Indian. Jag fick sjunga den på TV och med i programmet var den då ålderstigne kompositören Lasse Dahlquist. När Bert Karlsson såg mig på TV kontaktade han dansbandet Jigs och såg till att de spelade in den. Bert var vid tillfället ICA-handlare och han har själv berättat att det var jag som fick honom att byta bransch. Jigs version kom senare med på Svensktoppen. Men vid det laget hade Karin och jag lämnat landet.

Jag hade vinterbonat och inrett ett mindre möbellager. Dit flyttade Karin och planerna på vår resa började ta form. Vi skaffade en WV-buss från Överskottsbolaget som jag lackade om och inredde. På taket satt vi takräcke. Där hade vi gasoltuber och annat vi behövde under resan.

Resan genom Europa blev inte som vi tänkt oss. Här rådde ingen allemansrätt så vi var tvungna att ställa oss på campingplatser. När vi kom ända ner till Gibraltar och insåg att Afrika låg på andra sidan sundet bestämde vi oss för att ta färjan över. Det var som att komma tillbaka flera hundra år. Lite av en kulturchock. Vi besökte Marrakech, Agadir och Fes för att nämna några platser. Allt eftersom tiden gick kände vi att vi ville få lite lugn och ro. Vi körde ner mot Spanska Sahara så långt vägarna bar och hamnade så småningom i en liten by vid randen av Saharaöknen som hette Mirleft. Där lyckades vi hyra ett hus. Hus och hus – det var en gårdsplan omgärdad av höga murar och inne på gården fanns ett rum. Vi flyttade in ganska sent och vi lyckades inte få med oss allt in. På natten blev det inbrott i bussen och det mesta blev stulet. Hur det gick sen får jag berätta om vid ett annat tillfälle.

Här är Mirleft – den lilla berberby vid randen av Saharaöknen. Så såg det ut 1970. Här fanns en slaktare, en grönsakshandlare och ett café. Har tittat på Google Earth och då ser man hur det har förändrats..

Ett eventuellt skivomslag. Afrika Jim och Sahara Karin.

När man bara har öken omkring är det inte något som stör.
Det som skapas kommer inifrån.

En bit in i Spanska Sahara. För att kunna stanna så länge som möjligt gäller det att spara på resurserna. Varje morgon åt vi var sin brödbit och delade på den en liten trekantig mjukost – ”Den skrattande kon”
Den beryktade dubbelkamelen.

När vi kom tillbaka från vår Afrikaresa våren -71  bodde vi i folkabussen. Vi styrde kosan mot Öland där vi bl.a spelade på Lammet & Grisen utanför Löttorp. På hösten lyckade vi arrendera en liten gård i Bergslagen. Det var gröna vågen och vi odlade en hel del. Saknar tyvärr bilder från odlingarna.

Lite uppmärksammade blev vi efter att vi kom hem från vår resa. Några TV-program fick vi medverka i – mycket tack vare Berndt Egerbladh som vi samarbetat med tidigare. Berndt med familj kom faktiskt och hälsade på i Mirleft/Marocko. 

Jag hade ju tidigare skrivit en del barnsånger till TV-serien ”Vill du Veta” och några nya kom också till i Marocko. 
Skivbolaget CBS nappade på idén att spela in en LP med sångerna. Den fick heta Barnlåtar. Lite senare hörde Sveriges Radio av sig och undrade om vi kunde göra en serie barnprogram. Det ville vi gärna under förutsättning att vi fick spela in praten mellan låtarna på vår gård i Bergslagen. Det gick de med på. Så skapades Djurens Brevlåda. Inget manus – allt var improvisationer. Antingen hade vi en sång eller så skrev vi en som passade till praten. 

Karin och jag hade ett fint samarbete med Berndt Egerbladh. Det började med popoperan Snö och de sju dvärgarna”. Där medverkade bl.a andra Tomas Ledin, Kisa Magnusson, Janne Schaffer, Kerstin Dellert, Björn Skifs, Lasse Åberg, Håkan Sterner m.fl.

Senare frågade också Berndt om jag ville sjunga ledmotivet till TV-serien ”Ärliga Blå Ögon” samt till den tecknade filmen ”Pelle Svanslös”.
Så klart jag ville.

Jag kommer från en familj av entreprenörer.
Så lusten att skapa finns alltid hos mig. Det är mitt livselixir. Får jag inte skapa mår jag mindre bra. 
Så – när jag fann en övergiven gammal skola/bygdegård från 1868 började drömmen om ett värdshus på landet bli verklighet. Visserligen utslagna rutor och allmänt nedgången men det fanns en potentsial att skapa något fint. 
Jag lyckades köpa fastigheten av dåvarande ICA-handlaren i Kopparberg. Det mesta fick renoveras och det blev till att gräva brunn och fixa avlopp. Karin var fantastisk och hon kom med lunch och hjälpte till med allt möjligt. Jag kan inte nog tacka Lasse Arvsäter som också hjälpte mig under nästan två år. 

Den 15 maj 1977 öppnade Värdshuset Älgen strax söder om Kopparberg utmed riksväg 50.  

Gästerna strömmade till från när och fjärran

På visaftnarna var det alltid fullsatt. Det serverades bara en meny för enkelhetens skull. I köket stod Lennart Borrwall från Svensson & Butler. Bara det bästa är gott nog. Hans fru Lena hjälpte till att server. Karin och jag hade bråda dagar – Spela, sjunga, servera och duka av men kul var det.

Karin och jag hade långsamt glidit isär och hon flyttade till USA. Jag hade just köpt biljetter för att hälsa på henne i San Fransisco då Lasse Åberg ringde och frågade om jag ville bli Banarne i Trazan och Banarne senare Electric Banana Band. 


Jag tackade nej. Det kanske verkar konstigt men jag tror inte det fungerat så bra. Tänker man på alla komikerpar som haft framgång så är är det ytterligheter. Helan & Halvan, Hasse & Tage etc.
Nu blev det Klasse Möllberg och det fungerade mycket bättre  – tror jag.  

Jag stannade i USA i två månader och blev klart inspirerad. Jag skrev några låtar och när jag kom hem gjorde jag tillräckligt många för att få ihop till ett album.Jag presenterade låtarna för SVT och det resulterade i att jag fick göra en egen TV-serie. HALVFEMHUSET. I varje program hade jag med gästartister såsom Lill Lindfors och Lasse Berghagen m.fl. Senare gjorde gav jag också ut albumet med samma namn. Som vanligt bara de bästa studiomusikerna. ABBA:s trummis Roger Palm dessutom basisten Mats Englund, gitarristen Peter O Ekberg och som arrangör och pianist Bengt Lindkvist.

Jag var väldigt produktiv 1979/1980. Det blev också en vuxenskiva DEN SISTA VARGEN. Åter igen – eliten av studiomusiker. Medverkade gjorde: Karin Liungman, Marie Bergman, Roger Palm, Bengt Lindkvist, Björn Linder, Janne Schaffer, Peter O Ekberg, Roffe Färdig, Mats Englund, Mike Watson, Wojciech Ernest, Dizzy B Rudzinski samt Mikael Karlholm med andlig spirit.

Sammanlagt är jag far till fyra barn tillsammans med Marie.
Louise, John, Alice och Helene.
Vi bodde på Apoteksgården i Kopparberg. Stort så det förslog.
Nu är de vuxna och jag har blivit morfar och farfar.
Att bli familjefar kommer jag skriva mer om under rubriken TROLIGTVIS

Efter att jag blev pappa kändes det fel att vara ute och turnera. Så jag började titta på andra möjligheter att hitta försörjning. Något som var skapande och med ett tydligt start och stopp. Mindre projekt helt enkelt.
Det var då tanken med att starta videoproduktion blev intressant. Jag hade ju tidigare arbetat som ljudtekniker på Filmbolaget i Solna.
Jag pryade först på ett produktionsbolag i Karlstad och när jag kände att hade förutsättningar för att klara av det hela själv klev jag in till Bergslagens Sparbank där jag presenterade min idé och klev jag ut med ett lån på en kvarts miljon samt mitt första uppdag – att göra en video för banken. Sedan följde en rad olika produktioner för företag, statliga verk och kommun. Samtidigt började jag också arbeta allt mer med min första Mac Plus. Med den kunde jag göra boxomslag till mina videor som jag producerade. Det blev fler och fler uppdrag både inom video- som trycksaksproduktion.
Till och med fyrspråkiga koncerntidningar för Duni/Finess och en omfattande video för Bergslagsdeligationen.

Min bror Frank är en av grundarna till RestaurangAkademien.
Där hjälpte jag till under en kortare tid.
Electrolux behövde hjälp att utveckla sina ca 250 butiker och tog då kontakt med akademien för att få förslag till förändring.
Frank var drivande efter som min bror Tom och han tidigare hade startat Hollingworth CookShop.
Det presenterades ett tilläggskoncept där butikerna nu även skulle sälja glas, porslin, kokkärl och allt annat som man behöver i ett kök. Butikerna fick ny design och bytte namn till Electrolux Home.
När allt var klart för att presenteras blev jag tillfrågad om jag ville ta på mig driva tilläggskonceptet CookShop. Stor utmaning men vansinnigt roligt.

När jag hade hjälpt till att konvertera och ansvarade för ca 70 Electrolux Homebutiker förklarade jag att jag behövde hjälp för att behålla samma kvalitet för resterande butiker som skulle göras om till Electrolux Home. Det var många butiker som stod på tur.
När jag inte fick gensvar för min önskan sa jag upp mig och startade CookShop On Line.
Det var en av de första nätbutikerna och det uppmärksammades med stor artikel i Dagens Industri och i annan media. Då var det postförskott som gällde. Jag var lite tidigt ute.

Jag hade levt ensam i sex år och kände att jag gärna ville del mitt liv med någon. Så jag gick med Storstockholms kontaktförmedling med insåg ganska snart att det många gånger blev pinsamma dater. Så jag grunnade på något nytt – nu när internet började breda ut sig och de flesta hade tillgång till nätet.
Det skulle vara fysiska möten där singlar träffades och gjorde saker tillsammans. Det kunde vara brännboll, caféträffar, bowling, resor, restaurangbesök. Man blev medlem, om man var singel, och bokade sina aktiviteter via Morefriens hemsida. 
Jag lyckades få ihop 5 miljoner kronor av en riskkapitalist. Jag anställde några personer och vi la upp aktiviteter på löpande band. Det var reklam i tunnelbanan och t.om en reklamsnutt på TV4. Självklar blev det mycket uppmärksammat och det skrivs en hel del om Morefriends. 
Det verkar som om jag alltid är ute för tidigt. Slutet av 90-talet var det lite skämmigt att vara singel och det var lite svårt att få ihop medlemmar. Men vi blev omkring 1000 stycken innan jag insåg att detta kommer inte att gå.
Så det var till att lägga ner. Men de som betalt medlemsavgift skulle naturligtvis få valuta för pengarna. Så – jag jobbade kvar och hade lite olika aktiviteter. Bl.a en cafékväll på Ritorno i Stockholm. Det hade ju passerat många kvinnor genom Morefriends men denna kväll klev det in någon som gjorde att jag blev knockad.
För mig var hon otroligt vacker och jag såg hennes goda hjärta och hennes rena själ.
Hon hette Agneta och…  MER INFO KOMMER

Nu skulle jag äntligen skriva ihop mitt eget album på engelska. Där skulle jag få med alla de musikaliska influenser jag påverkats av under alla år jag sysslat med musik. Det blev en blandning av ballader och pop och handlade mycket om relationer och några kärlekssånger till Agneta (som tack och lov också heter Maria som är ett mer sångbart namn).

Nu var det dags att skriva lite mer banmusik men gärna tillsammans med någon. Jag visstee att Jojje Wadenius har gjort ”Goda Goda” sent 60-tal. Trodde att han var i USA. Visste att han spelat med Simon & Garfunkel, Steely Dan m.fl. samt kompat de flesta stora artister honom hans lång medverkan i Saturday Night livet. MEN nu bodde han i Norge. Jag tog kontakt och han ville att jag skickade några av mina tidigare album. Sedan hörde han av sig och vi började skriva på vårt gemensamma album ”Hajar Du”
2006 fick vi en Grammis för bästa barnalbum.

Eftersom jag gjort så många barnsånger tänkte jag att det var dags för en barnbok. Den skulle vara lika tokig och underhållande som sångerna. Det tog sin tid att hitta på storyn och karaktärerna och jag fick leta länge för att hitta rätt illustratör. Det blev fantastiske Peter Bergting.
Förlagen var ljumma och jag bestämde mig föra att ge ut den på eget förlag. 
Under rubriken Barnboken kan ni antingen läsa den eller lyssna till den.

 

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit. Ut elit tellus, luctus nec ullamcorper mattis, pulvinar dapibus leo.

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit. Ut elit tellus, luctus nec ullamcorper mattis, pulvinar dapibus leo.